Vad är ett epilepsianfall och vad är epilepsi?

Epilepsianfall kan yttra sig på många olika sätt. De kan inträffa utan vare sig skrik, medvetslöshet, utan stelhet, tungbitning och svimning, utan att bli blå eller att få krampryckningar. De kan vara så lindriga att varken den drabbade eller icke sjukvårdskunnige märker det. Det enda tecknet på en attack kan vara ouppmärksamhet i 5-10 sekunder eller en kortvarig ryckning i ena armen.

En allmän beskrivning som kan användas på alla typer av anfall kan vara följande: Epilepsianfall är relativt kortvariga, plötsliga förändringar av medvetandet, uppträdande, minnet, sans och förnimmelse, eller sträckning av muskulaturen med anledning av en tillfällig funktionell störning av nervceller i hjärnan i form av ökad och ömsesidig uppbyggnad av elektriska urladdningar. Denna definition är korrekt men det är alldeles för mycket att komma ihåg i vardagliga situationer. Av denna anledning kan definitionen förenklas som en tillfällig funktionsstörning av nervceller varigenom effekten är beroende av vilken funktion de involverade nervcellerna vanligtvis har.

Varje nervcell och varje klunga av hjärnans nervceller kan bli ”epileptiska” vilket leder till störning eller avbrott av den normala aktiviteten. Om cellerna påverkar smaksinnet resulterar detta i en störning av luktsinnet. Påverkar cellerna synförmågan kan resultatet bli en förnimmelse av ljusblixtar eller annan ljusstimulans. Om de påverkar minnet kan störningen ge inlärningssvårigheter eller möjligen också avbrott av medvetandet åtföljt av minnesluckor.

Fortfarande tillhör epilepsi det sjukdomstillstånd som möts med en mängd felaktiga uppfattningar och fördomar trots att kunskapen inom detta område ökat kolossalt de sista årtiondena.

Den berömde grekiske filosofen Hippokrates (460-375 f.K.) visste att epilepsi berodde på en störning i hjärnan. Inte förrän på 1900-talet bekräftades detta inom det medicinska området liksom allmänhetens ökade uppmärksamhet.